Det fanns något specifikt och unikt med den tornedalska landsbygden, något som hållit i sig ända in i våra dagar, och det är användningen av Tornedalslåset. När sopkvasten satt inkilad mellan dörren och handtaget, eller stod lutad mot dörren, visste alla om att dörren var olåst men ingen var hemma. Sopkvasten syntes lång väg och tänkta besökare kunde vända utan att behöva göra sig besväret att ta sig ända fram till dörren.
Visst fanns det funktionsdugliga lås i dörrarna men av praktiska skäl användes de sällan om inte husets invånare skulle vara borta ett längre tag. I äldre tider var tornedalingarna rik på barn men många gånger fattiga på pengar. Att köpa nyckar till var och en skulle gräva djupa hål i börsarna hos de barnrika familjerna. Och för att alla i familjen skulle kunna ta sig in när huset stod tomt användes sopkvasten i stället. Metoden användes i de flesta gårdar längs med hela Tornedalen och byggde på tillit till och respekt för sina medmänniskor.
Ännu i dag kan man på sina håll se sopkvasten stå lutandes mot dörren men då handlar det mest om att husets ägare inte befinner sig längre bort än i potatislandet eller hos grannen. Som en symbolisk gest mot den tornedalska mentaliteten där tillit och respekt gentemot sina medmänniskor var satt i fokus ställer också Camp Ripan sina sopkvastar mot stugdörrarna.
Alla människor förtjänar tillit och respekt, åtminstone tills motsatsen är bevisad.
